Jag sitter och laddar hem klassisk musik och undrar
hur många år äldre jag blivit den senaste veckan.
Minst hundra! Jag kan inte ens minnas att min
farmor var såhär gammalmodig av sig.
Fast i och för sig var hon inget praktexemplar på hur en farmor ska vara.
Jag minns en gång när vi gick på affären. I kassan stod
det en tjej med tjocka dreads och piercingar i båda näsa
och ögonbryn. Man riktigt såg på hennes ögon att
"åhnej, här kommer det en till gammal tant som
kommer kritisera hur jag ser ut."
Men när vi tillslut kom längst fram i kön kollade
farmor plirigt på tjejen i kassan och sa sedan,
"Tänk Moa , så där såg jag också ut en gång
i tiden! ojoj, vilka härliga tider."
Tjejen i kassan trodde nog inte sina öron,
och det gjorde knappt jag heller.
Men visst levde hon ett underbart liv, min farmor.
När min pappa flytt boet, åkte hon och min farfar
ner till Gambia på en resa, där min farmor träffade
BoBo-Jeng. Jag har sett bilder när hon sitter på
stranden, med en karl på varsin sida. Inte visste
min farfar vad som väntade, när farmor helt
plötsligt bestämde sig för att flytta ner till
Gambia och gifta sig med BoBo-Jeng.
Samtidigt konverterade hon också till muslim.
Några år senare flyttade dom tillbaka till Umeå,
och så vitt jag vet bor BoBo-Jeng fortfarande kvar här uppe!
Min farmor var en underbar kvinna, med mer spännande historier
än någon jag känner.och jag önskar att jag hade lika mycket färgglada
kort att fylla fotoalbum med, och lika många vänner som sörjde mig när jag dog.