vintervila

Det borde vara lugnande att sitta i fönsterkarmen och
kolla ut över en mörk gata, med ett tjockt täcke av snö
över sig. Klockan tre blir det mörkt och allt som är fult
och trist göms i ett dovt mörker som inte skrämmer,
utan mer bäddar in Umeå i en bubbla.

Jag önskar att jag kunde snöra på mig löparskorna och
springa ut i skogen, låta träden bli dimmiga och difusa
och känna kylan riva långt ner i lungorna, bli ett med
snön istället för att sitta instängd bakom fönstret.

Mammas fina tröstförsök om att det faktiskt är vintervila,
att man ska sitta inne precis såhär med en kopp te och en
bra bok istället för att låta mörkret sluka en hjälper inte
speciellt mycket. Kanske blir det bättre och lättare dag för dag.

"Ännu är det vinter och den

stora vita björnen ligger kvar

den har lagt sig över asfalten och husen

Jag hoppas att den inte ger sig av
Så vi kan ligga kvar. "